An Interview by Mariann Enge in the Nordic online art magazin Kunstkritikk.no, click the images to get re- directed.
Thanks Mariann Enge & Kunstkritikk!
Below you find the initial draft.
ME -Det er lagt opp til et temmelig ambisiøst prosjekt, med en ukes festival med over 200 kunstnere og over 160 programposter, fordelt på 50 ulike venues, om jeg har forstått riktig? Det er jo fortsatt en stund til oktober, men hvordan går arbeidet, begynner programmet å ta form?
RB – Jo tack, det är ett omfattande arbete, men vi är inte ensamma om festivalen. Den formas i dialog med tjugotal konst- kulturinstitutioner och aktörer i Nuuk t.ex. Nunatta Isiginnaartitsisarfia – Den grönländska national teatern, Naqqarmiut – Elektronisk musikfestival, Assavut- Hemflidsförening. Det gör att vi säkrar ett omfattande och brokigt program. Men än viktigare är att programläggningen ger utrymme för att de lokala uttrycken presenteras på sina egna premisser. Det gör också att vi ger upp viss curatorisk kontroll för att skapa ett potentiellt rum för divergerande positioner och åsikter. Det är en sårbar process samtidigt som vi vinner engagemang och delaktighet från de involverade. Vi responderar på dessa programförslag genom att bjuda in konstnärer och projekt. Vår förhoppning är att det blir ett både brett, ambivalent och motsägelsefullt program.
Vi arbetar ju processorienterat och det återstår en del arbete, men grunden börjar ta form. Man kan följa arbetet på vår hemsida. Här närmaste presenterar vi vår visuella identitet utformas av Jonas Williamsson, som vi utvecklar metoder för att fler kan vara en del av forma uttrycket, då han tar fatt i ett centralt värde i festivalen, nämligen det kollektiva görandet.
ME – Kommer dere til å ha et overgripende tema/kuratorisk konsept for festivalen?
RB- Som jag nämnt arbetar vi processorienterat, och har därför undvikit att inleda med en övergripande tematik. Det kändes allt för krystat. Det var mer intressant att komma i dialog med våra samarbetspartners, konstnärer och människorna vi möter. I det samtalet växer ju onekligen olika frågeställningar fram, som vi fångar upp och utvecklar med konstnärerna. Ett led i vår metod är att betrakta festivalen som en integrerad del av det grönländska arktiska landskapet, där vi ser närmare på de politiska, folkliga, spirituella dimensionerna. I det här mångtydiga landskap träder många ämnesområden fram som spänningsförhållandet mellan ursprungsbefolkningens tanketraditioner och den inbäddade ideologin i det nordiska modernitetsprojektet, eller nödvändigheten i att omförhandlar vår relation till naturen. När det är sagt arbetar vi för att komma bortom dikotomier, och snarare skapa mer överskridande komplexa relationer som öppnar för andra rum. Genom det här registret kommer några ledmotiv att vaskas fram, som vi presenterar när vi närmar oss festivalen.
ME- Direktør i Nordens Insititut i Grønland, Mats Bjerde, vektlegger i en pressemelding at festivalen skal være «en inkluderende kulturell nordisk lekeplass, hvor nye kunnskaper kan fødes og avantgardistiske samnordiske produksjoner kan se dagens lys på tvers av kulturelle genrer». Hvordan tenker dere å løse den oppgaven?
RB- Enkelt sagt handlar det väl om hur institutioner, publik och konstnärer kan ta festivalen i bruk och skapa kultur. Därför har vi valt att lägga till rätt för att festivalen initierar nya tvärkonstnärliga produktioner, som involverar institutioner, publik som konstnärer och landskapet. Vi ger Nuuk som landskap en framträdande roll i festivalen. Där erfarenheterna och stämningarna av dess paradoxala natur som innefattar post- koloniala sår, identitetsproblematik, omförhandlad förståelse för naturen, byutveckling, kalattuut, sälar, snöskotrar, gevär, valar, tuborg classic tar plats. Det är ett sätt arbeta mot tvärestetiska erfarenheterer som öppnar för odefinierade mellan tillstånd.
Om festivalen kan fungerar som en arena för medskapande och tvärkonstnärliga ny produktion, i det att den tillåter aktörer pröva nya arbetsprocesser och format, så möter den ett grönländsk såväl som nordiska behov. Det ger även festivalen en konst- kulturpolitisk legitimitet i Grönland som Norden.
ME- Festivalen er tverrestetisk – og ut fra dokumentasjonen jeg har sett fra 2015 kan det se ut til at det den gang var en viss vekt på musikk og scenekunst. På hvilken måte kommer bildekunsten til å være representert?
RB- Den första festivalen ägde rum i 2015, den innefattade flera konstformer, men i dokumentationen så är det musik och scenkonst som är framträdande. I den kommande utgåvan ligger tonvikt på musik, scenkonst, bildkonst, film, litteratur och transdisciplinära produktioner, men vi kommer även ha inslag av mode, hemslöjd och mycket mer. När det gäller bildkonsten gör vi en grupputställning med Nuuk Konstmuseum. Konstmuseet bjuder in tidigare residenskonstnärer som Tinne Zenner och lokala. Vi arbetar även med tillresande konstnärer att bidra, fler av dem producerar flera nya verk som Fællesskabsprojektet å Fortette Byen (Joar Nango, Håvard Arnhoff, Eystein Talleraas), Jóhan Martin Christiansen. Konstnärsföreningen KIMIK arrangerar en utställning. Utöver föreställningar, utställningar, konserter så ger vi även ett workshop- och seminarieprogram.
ME- Det kan virke som om interessen for nordområdene er økende i kunstfeltet. I Norge er jo Lofoten Internasjonale Kunstfestival og Barents Spektakel i Kirkenes godt etablerte, OCA har det siste året delvis holdt til i Tromsø og hentet Documenta-kuratoren Adam Szymczyk til Karasjok, og det snakkes også om å etablere en biennale på Svalbard. Er dette noe dere har reflektert rundt?
RB- Jag tror att det finns flera orsaker till det, men det ökade politiska och ekonomiska intresset som grundar sig i naturresurserna, farlederna och miljöutmaningarna, är nog en förklaring. Men det ökade intresset ligger även i urfolkens rättigheter och kamper, som grundar sig i kraften i dessa frågor. En kraft som visar sig ha en kapacitet att mobilisera folk över nationsgränser, och som är kritiskt inställda till nuvarande politiskt- ekonomisk ordning och hantering av miljön. Dessutom förs dessa diskussioner utifrån en jordbundens spiritualitet, som tycks vara i framkant när det gäller att skissera på alternativa utvecklingsscenarion.
ME– Urbefolkningen i Canada og USA står nå i en pågående dekolonaliserings- og miljøvernskamp mot sentralmakt og oljeindustri, til inspirasjon for urfolk og miljøvernere verden over. Kommer den grønlandske/nordiske kolonihistorien og urbefolkningsrettigheter og/eller miljøspørsmål til å være noe dere vil ha fokus på under festivalen?
RB- Den nordamerikanska historien skiljer sig från den grönländska, så jämförelser blir till dels haltande. Men däremot så inspirerar de olika kulturella praktikerna varandra i förhållande till att å ena sidan återta sitt kulturella arv och traditioner å ena sidan verkar för en mer dynamisk föränderlig kulturell identitet.
Namnet som sådant; Nuuk Nordisk innefattar ett latent spänningsförhållande, som hur vi än vrider och vänder på det så kommer det till uttryck direkt eller indirekt. I det här komplexet intar man olika hållningar som antingen bekräftar eller frånsäger sig detta spänningsförhållande, förenklat sagt. Bildkonstnären Julie Edel Hardenbergs arbete värjer sig inte för den koloniala historiens verkande effekter i samtiden, när när hon granskar asymmetriska förhållanden mellan språkkulturerna. Däremot är den senare hållningen en drivkraft bland delar av musik-, teater.- litteraturmiljöerna som författare Niviaq Korneliussen, skådespelarna Majbritt Bech och Anemarie Ottosen, musikproducenten Aqqalu Engell. I deras arbeten finner man en riktning som söker nya föreställningar och berättelser omkring sig själva om sin omgivning. De skriver fram nya kulturella topografier som görs gällande i Grönland som i Europa och Nordamerika. Det är självreflexiva praktiker som är upptagna av att överskrida gränsdragningar, som således genererar motsägelsefulla kulturella kluster, som är angelägna här som där. Med andra ord, ja dessa frågeställningar är närvarande i vårt vardagliga landskap, därmed i festivalen.
Niviaq Korneliussen ur Homo Sapinne (video hämtat från Politiken.dk 20. NOV 2014)
RICKARD BORGSTRÖM 