Kjersti G Andvig, Solo Exhibition, 04.11.16, Rogaland Art Center

Jeg Sverger å Fortelle den Hele og Fulle Sannheten

Solo -Exhibition , Kjersti G Andvig, 04.11.16 at Rogaland Kunstsenter

Text in swedish, english coming up.

Thanks Kjersti, Norsk Kulturråd, Rogaland Kunstsenter.

14970965_10154013995612621_692888410_oOpening Speech.

Öppningstal

Hej alla samman och välkomna!

Som en samarbetspartner till Kjerstis soloutställning, vill jag säga några ord om utställningsprojektet:

Jeg Sverger å Fortelle den Hele og Fulle Sannheten

Det hela startade i september 2015, då jag och Kjersti talade om möjligheten för att göra en större presentation av hennes konstnärskap här i Stavanger. Därefter har utställningskonceptet växlat i innehåll, format och partners, men Rogaland Kunstsenter har hela tiden var en given arena för projektet.

I det slutgiltiga utställningsformatet som vi i dag öppnar, visar vi tre verk: The Rock (Kapitel15) som visades första gången på Noplace i Oslo 2012, och det nya verket: Klanerna (Kapitel 33) producerat här i Rogaland med natursten (rullesten) från Jæren, samt det nya textilarbetet Nyckelhålet.

Jag är glad för att vi kan få en glimt av Kjerstis omfattande konstproduktion här i Stavanger, Rogaland.

Vi kom att fokusera på det oavslutade mångåriga projektet: I swear on the stone, som har en förhistoria som inleds i 2009 när Kjersti fick ett ökat intresse för religions roll i samhället med utgångspunkt i Islam.

Det är så klart inte en tillfällighet, religionen har det senaste decenniet fått större synlighet här i Europa. Det blir tydligt i den dagliga världspolitiken och i vår globala kommunikation, där vi ideligen stöter på religiösa fenomen och reaktioner. Men även i vår egen europeiska vardag i våra liberala stater, som med åren har blivit allt mer pluralistiska för fram religion på agendan. Det betyder att vi inte bara ser andras religioner, utan vår individuella religiösa bakgrund och arv kommer i förgrunden. Vi dras in i värdegrunds diskussioner kring rätt och fel. Det här har genererat en förnyad politisk energi och ett alltmer polariserat klimat.

Vi behöver kanske därför justera vår förståelse av religionens betydelse i vårt samhälle? Där vi ser närmare på hur religion och politik hör ihop. Religionen är en ju social gemenskap som ger oss uppfattning om hur vi önskar forma våra liv, och därmed har det konsekvenser på hur våra samhällen gestaltas.

I Europa har religionen fått stå tillbaka i sekularismens fotspår, den har avfärdats genom upplysningen och vetenskapen. Enligt sekularismen gick sekularisering hand i hand med modernisering. Det var en tidsfråga förrän den otidsenliga gudstron skulle ge vika för ett rationellt och upplyst tänkande. Det har fungerat som en dogm i Europa under 1900- talet.

Men med tanke på de rörelser vi ser i Europa och i vår omvärld, kan vi konstatera att religionen har gjort en återkomst, inte för att vi har blivit mer eller mindre religiösa, men just för den har blivit synlig. Det är kanske fråga om ett post- sekulärt tillstånd.

I den här diskussionen blir det tydligt att Europas syn på modernisering är blott en variant bland fler. Där vi i vår omvärld ser moderniseringsprocesser som utvecklas i samspel med trosuppfattningar.

Ett sätt betrakta Kjerstis arbete är just en fråga om religionens roll i detta så kallade post- sekulära tillstånd. Hennes gestaltning tömmer symbolernas ursprungsmening och bearbetar den religiösa erfarenheten till nya former. Hennes översättning ger oss ett rum där vi får tillgång till religiösa formspråk, som försätter frågan om religionens roll på ett individuellt så väl som kollektiv plan i liv. Hon ger oss plats att omvärdera religionens politiska och samhällsdanade kraft.

Vad är det för dimensioner som har gått förlorade i det sekulariserade Europa? Vad är det för frågor som religionen kan möta som vetenskapen inte kan ge belägg för? Vad kan vi lära av religionens sätt att forma gemenskaper i en pluralistisk tid? Vad för trosuppfattningar lever vi efter i dag i Europa? Hur ska vi förstå demokrati, mänskliga rättigheter om inte annat än som just ett trossystem bland fler?

Jag ska inte säga mer om utställning, utan ger plats till er att själva att möta utställningens form, innehåll, uttryck och liv.

Men före det vill jag först tacka alla involverade parter.

Rickard Borgström, Curator


PRESS MEDIA:

Preview Interview with Director Geir Haraldseth in Natt og Dag 

❄︎❄︎❄︎ A Letter not to be read. Notes on making a festival ❄︎❄︎❄︎

 

14551070_10209133622390535_1276008194_o

This concept was developed and written by Rickard Borgström.

NUUK NORDISK- Kulturfestival, 16- 22 Oktober 2017

Bakgrund:

Festivalen initierades utifrån de geografiska, historiska, kulturella banden mellan Grönland och det övriga nordiska länderna. Med en motivation att stärka relationerna, genom att festivalen just uppmärksammar kontaktytorna i regionen. Vidare önskade man skapa ett större utbyte mellan grönländsk och nordisk kultur, och ge nya impulser till publiken. Efter en lyckad pilot av Nuuk Nordisk – kulturfestival (NNK) i 2015 investerar ägarna Nordisk Institut i Grönland (NAPA) och Kommuneqarfik Sermersooq (KS) i festivalen genom att anställa två projektledare och öka produktionsbudgeten.

Inledning:

NNK visar ett brett programutbud, med interdisciplinära nyproduktioner, som involverar sin publik i co- kreationer och deltagande, som överskrider hierarkier mellan underhållning och konst, utövare och åskådare, publiker, spelplatser, för att skapa en icke- representativ offentlighet och försätta kulturen i en kollektiv självreflektion.

Utifrån de goda erfarenheterna utvecklas festivalen med ett brett samarbete med Nuuk konst- och kulturinstitutioner samt dess konstnärer och enskilda individer. Programmet har som tidigare som ändamål att visa till en bredd, där flera konstformer lyfts fram och produktioner på tvärs av konstdiscipliner och andra kunskapsdomäner. Utöver fokus på nyproduktion, stärks festivalen sin ambition om co- kreation och deltagande. Här söker festivalen genom sitt konstnärliga program uppsöka och genomföra interventioner på andra spelplatser är de givna. Utväxlingen mellan lokala och nordiska konstnärer var mycket uppskattat, detta arbeta fördjupas, men även mellan konstnärer och publik. Festivalen överskrider hierarkier mellan konst – underhållning, utövare – åskådare, tradition – förnyelse, publiker, spelplatser, och skapar oväntade möten och nya relationer. Det ger ett brokigt program och tillika en engagerad och sårbar process. Vi arbetar för att deltagandet spänner mellan en konsensusorienterad form till en mer dissensuspräglad utväxling. Där vi hela tiden söker att undvika målgruppstänkande, för att öppna för mer dynamiska relationer, och skapa en form av icke- representativ offentlighet, där värden och mening sätts på spel. Det öppnar upp för ett reflektionsrum kring vår position som medborgare, åskådare, deltagare, konstnär och vår omgivning. Det handlar om att sätta kulturen i rörelse och skapa utrymme för kollektiv självreflektion.

14550619_10209133623590565_2035965941_o

Ledmotiv:

Mot den här bakgrunden så gör festivalen några grepp, som även fungerar som ledmotiv för festivalen.

Kulturella förändringsprocesser- mellan nostalgi och förnyelse. I samtal med de grönländska aktörer beskriver de konsten, kulturen som å ena sidan konserverande i sitt ihärdiga fasthållande vid en sorts estetik, motivkrets och återanvändandet av desamma konstnärerna, å andra sidan en mer ambivalent hållning till traditionella föreställningar om Grönland. Det är främst unga utövare som öppnar sig för nya impulser, samtidigt som de tar spjärn mot det grönländska. Spänning mellan nostalgiska självförstärkande mekanismer och ifrågasättande förnyande impulser är ständigt närvarande i lokal samhället. NNK viker plats till unga röster, nya format, nya spelplatser i växelverkan med det traditionella, etablerade, beprövade utövarna, formaten, arenorna för att göra spänningen synlig, och dess ömsesidiga beroende. De nordiska, internationella dimensionerna i programmet fyller en viktig funktion, genom att de estetiska positionerna, kritiska innehållet re-kontextualiserar det lokala kulturella uttrycken, och vice versa.

Festival- som arena för tvärdisciplinära ny produktioner. Ambitionen baseras på ett behov bland lokala, nordiska, internationella utövare som önskar laborerar, utmana konstnärliga format, kunskapsformer i Norden i allmänhet och i Grönland i synnerhet. Utgångspunkten för arbetet är den grönländska kontexten. Aktörerna har möjlighet att presentera arbetet i olika faser i processen till färdig produktion under festivalperioden. Det ger publiken nya ingångar till den konstnärliga processen, nya former för att delta i den.

Det här greppet gör att NNK ständigt befinner sig i en förnyelseprocess, då NNK med publiken ideligen tar risker med att presentera de konstnärliga experimenten. Det intensifierar det pågående samtalet kring innehåll, estetik, kvalité mellan utövare, publik, festivalen.

Den grönländska geografiska positionen, historia och samtid innefattar ett rikt material. Här finner man ämnesområden som spänningsförhållande mellan ursprungs befolkningens tanketraditioner och implementering av den nordiska modernisering processen, människoskapt natur och annan natur. Det ger upphov till en rad aktuella frågor som vithetens konfiguration i Norden, hur vi definierar och organiserar liv i en antropocenisk tidsålder. Frågor som sträcker sig bortom Grönland till större globala sammanhang.

Festival- estetisk konsumtion eller radikalt deltagande? Inom kultursektorn har vi sett en explosionsartad växt av festivaler i norden och övriga världen de senaste 20 åren. Det har gått hand i hand med den växande upplevelseekonomin och stads- eller plats-branding. Det har lett till en mer eventbaserad kommersiell festivalkultur. I en sådan framhävs estetisk konsumtion som tidsfördriv där konsten blir ett instrument för andra frågor. Den här trenden blir alltmer framträdande. Det är på bekostnad av konstnärliga anspråk kring att skapa platser för självreflexiva processer och motstridiga meningar, där konsten i sin egen rätt griper an i det offentliga samtalet.

Det pekar ut ett skifte i relationen mellan kulturinstitutioner och civilsamhället. Institutionerna (festivalerna) liknar alltmer privat affärsverksamhet som erbjuder service inom upplevelseekonomin. Det gör att idéen om bildning även har förändrats, idag rör det sig om en ökade social kompetens i ett nyttoperspektiv. I skiftet har deltagarkultur kommit på den politiska agendan.

Ofta tillämpas banala deltagarperspektiv. Tillgänglighet handlar då om att kulturen ska vara öppen för att alla ska kunna konsumera och identifiera sig med den. Det resulterar i att konsten reduceras till presentation av objekt och föreställningar, som förlockande konsumtionsorienterade former för åskådar- deltagelse. Det leder sällan till egentligt inflytande eller att sakernas tillstånd sätts i fråga, snarare bekräftas redan intagna positioner. Man utgår gärna från ett målgruppstänkande som baseras på en marknadsförståelse av publik och konst, som just leder till förskrivna konsumtionsmönster.

Som festival måste vi förhålla oss till instrumentalisering och kommersialisering, samtidig som vi arbetar för andra typer av deltagarmodeller. Vi undviker att ha målgruppstänkande eller representationspolitik som ledstjärna i programutveckling. Vi betraktar istället våra publiker som aktiva individer inom ramen för temporära praktiserade gemenskaper. Vi eftersträvar skapa en form av icke- representativ offentlighet, som fodrar öppenhet och viss förlust av vår curatoriska kontroll. Det i favör för en mer performativ inbjudan som skapar plats för det oväntade och ovanliga mötena. Där divergerande, motsägelsefulla åsikter och positioner får ta plats. Här ger vi upp målet om att “vi har något gemensamt”, till istället verka för ett temporärt kollektiv med “oss som inte har något gemensamt”, och där skapa indirekta och direkta meningsutväxlingar. Detta ger upphov till en mer engagerad och tillika sårbar process. Här kan man tala om deltagande på en skala mellan konsensus- orienterad form till dissensuspräglad sådan. Det gör att vi är uppmärksamma på vilka relationer vi etablerar, för vem och vilka effekter som följer. Det ger en förståelse av deltagarbegreppet som något föränderligt, friktionsfyllt som hela tiden innefattar en maktförhandling.

Brokigt program. Vi önskar sudda ut hierarkier mellan populäruttryck och konstuttryck, publiker, genre, spelplatser. Vi ger därför ett brett program med olika discipliner, genrer där publiken kan vandra mellan olika tillbud. Men där det blir viktigt att visa dem på oväntade platser, för att exponera oss för det igenkännbara i nya inramningar, som öppnar för det som vi ännu inte känner till. Vi strävar därmed att etablera kryssningspunkter och mötesplatser.

Programmet utformas därför i dialog med lokala konst- kulturinstitutioner, aktörer och individer som ger sina inspel och önskemål. Projektledarna curaterar programinslag som responderar på dessa förslag och kontexten. Genom att det är vitt skilda institutioner, aktörer och individer som ingår i samarbetet i samspel med projektledarnas curatering så säkrar vi ett brett omfattande program.

Denna form av programläggning handlar om att ge utrymme för de lokala uttrycken på sina egna premisser och hämta impulser utifrån, för att samtidigt öppna upp för en mer dynamisk process där allt beblandas, och skapar andra format. Det är en sorts progressiv kulturell förvaltning. Det ger en brokig festival, där vi vinner engagemang, delaktighet från de involverade.

Det är i linje med vår strävan att ge upp viss curatorisk kontroll, och skapa en icke- representativ offentlighet, där vi har utrymme för dissensuspräglad deltagande.

14522427_10209133624990600_783676332_o

Metod: Omfördelning av det sinnliga, involvering, släppa curatorisk kontroll

– Estetisktmodus: Vi arbetar med att presentera mångfaldiga konstnärliga praktiker och format, som även ger ett mångfacetterat estetiska registret som publiken exponeras för. Där fler verk opererar med förändra de konventionella sätten att uppleva arbetena, genom att omdisponera hur sinnesintrycken presenteras inom givna format. 

– Publikmodus: Vi arbetar med ett mångsidigt program med olika former av interaktion med publikerna, det gör att vi förändrar förväntade deltagarpositioner, som tar flera sinnen i anspråk och hur kroppen sätts i rörelse. Vilket skapar nya närmanden till konsten och ger andra former av kunskapsproduktion. Publikerna kan interagera som volontär, deltagare i konstnärliga processer, workshopdeltagare, traditionell åhörare och åskådare etc.

– Duration: Vi arbetar med att arbeta med varierade duration av programinslaget, där vissa inslag pågår i dygn, där publiken kan komma och gå, till korta intensiva ögonblicks interventioner. Laboration med tid är med att etablera andra former av umgänge och varande med de konstnärliga uttrycken, som även skapar andra typer av relationer mellan publiker.

– Spelplatser: Var vi förelägger programdelarna görs med omsorg, där vi växlar mellan att presentera akter på okonventionella spelplatser såväl som att visa arbeten där de förväntas visas. På det här sättet överraskar vi publikerna, samtidigt som de kan röra sig mellan tillbud. Rörelserna mellan spelplatserna är med att se byn på nya sätt. Vid de okonventionella platserna formas även nya arbetsprocesser som ger nya uttryck.

– Samverkan: Vi är i dialog med institutioner, aktörer, enskilda individer för att höra deras inspel, önskemål och i dialog med dem utveckla programmet. Denna process gör att programmet blir brokigt, och underminerar tanken om en enskild curatorisk stämma.

 

 

 

NUUK NORDIC 2017

 

rickard-og-pipaluk_sermitsiaq-i-baggrunden

Together and the great art- culture institutions and artists of Nuuk, Greenland we are making the festival NUUK NORDIC October 2017.

I’m glad to be here and develop the festival.

Takuss!

14551070_10209133622390535_1276008194_o

This concept was developed and written by Rickard Borgström in 2016.

En skiss i bearbetning.

NUUK NORDISK- Kulturfestival, 16- 22 Oktober 2017

Bakgrund:

Festivalen initierades utifrån de geografiska, historiska, kulturella banden mellan Grönland och det övriga nordiska länderna. Med en motivation att stärka relationerna, genom att festivalen just uppmärksammar kontaktytorna i regionen. Vidare önskade man skapa ett större utbyte mellan grönländsk och nordisk kultur, och ge nya impulser till publiken. Efter en lyckad pilot av Nuuk Nordisk – kulturfestival (NNK) i 2015 investerar ägarna Nordisk Institut i Grönland (NAPA) och Kommuneqarfik Sermersooq (KS) i festivalen genom att anställa två projektledare och öka produktionsbudgeten.

Inledning:

NNK visar ett brett programutbud, med interdisciplinära nyproduktioner, som involverar sin publik i co- kreationer och deltagande, som överskrider hierarkier mellan underhållning och konst, utövare och åskådare, publiker, spelplatser, för att skapa en icke- representativ offentlighet och försätta kulturen i en kollektiv självreflektion.

Utifrån de goda erfarenheterna utvecklas festivalen med ett brett samarbete med Nuuk konst- och kulturinstitutioner samt dess konstnärer och enskilda individer. Programmet har som tidigare som ändamål att visa till en bredd, där flera konstformer lyfts fram och produktioner på tvärs av konstdiscipliner och andra kunskapsdomäner. Utöver fokus på nyproduktion, stärks festivalen sin ambition om co- kreation och deltagande. Här söker festivalen genom sitt konstnärliga program uppsöka och genomföra interventioner på andra spelplatser är de givna. Utväxlingen mellan lokala och nordiska konstnärer var mycket uppskattat, detta arbeta fördjupas, men även mellan konstnärer och publik. Festivalen överskrider hierarkier mellan konst – underhållning, utövare – åskådare, tradition – förnyelse, publiker, spelplatser, och skapar oväntade möten och nya relationer. Det ger ett brokigt program och tillika en engagerad och sårbar process. Vi arbetar för att deltagandet spänner mellan en konsensusorienterad form till en mer dissensuspräglad utväxling. Där vi hela tiden söker att undvika målgruppstänkande, för att öppna för mer dynamiska relationer, och skapa en form av icke- representativ offentlighet, där värden och mening sätts på spel. Det öppnar upp för ett reflektionsrum kring vår position som medborgare, åskådare, deltagare, konstnär och vår omgivning. Det handlar om att sätta kulturen i rörelse och skapa utrymme för kollektiv självreflektion.

14550619_10209133623590565_2035965941_o

Ledmotiv:

Mot den här bakgrunden så gör festivalen några grepp, som även fungerar som ledmotiv för festivalen.

Kulturella förändringsprocesser- mellan nostalgi och förnyelse. I samtal med de grönländska aktörer beskriver de konsten, kulturen som å ena sidan konserverande i sitt ihärdiga fasthållande vid en sorts estetik, motivkrets och återanvändandet av desamma konstnärerna, å andra sidan en mer ambivalent hållning till traditionella föreställningar om Grönland. Det är främst unga utövare som öppnar sig för nya impulser, samtidigt som de tar spjärn mot det grönländska. Spänning mellan nostalgiska självförstärkande mekanismer och ifrågasättande förnyande impulser är ständigt närvarande i lokal samhället. NNK viker plats till unga röster, nya format, nya spelplatser i växelverkan med det traditionella, etablerade, beprövade utövarna, formaten, arenorna för att göra spänningen synlig, och dess ömsesidiga beroende. De nordiska, internationella dimensionerna i programmet fyller en viktig funktion, genom att de estetiska positionerna, kritiska innehållet re-kontextualiserar det lokala kulturella uttrycken, och vice versa.

Festival- som arena för tvärdisciplinära ny produktioner. Ambitionen baseras på ett behov bland lokala, nordiska, internationella utövare som önskar laborerar, utmana konstnärliga format, kunskapsformer i Norden i allmänhet och i Grönland i synnerhet. Utgångspunkten för arbetet är den grönländska kontexten. Aktörerna har möjlighet att presentera arbetet i olika faser i processen till färdig produktion under festivalperioden. Det ger publiken nya ingångar till den konstnärliga processen, nya former för att delta i den.

Det här greppet gör att NNK ständigt befinner sig i en förnyelseprocess, då NNK med publiken ideligen tar risker med att presentera de konstnärliga experimenten. Det intensifierar det pågående samtalet kring innehåll, estetik, kvalité mellan utövare, publik, festivalen.

Den grönländska geografiska positionen, historia och samtid innefattar ett rikt material. Här finner man ämnesområden som spänningsförhållande mellan ursprungs befolkningens tanketraditioner och implementering av den nordiska modernisering processen, människoskapt natur och annan natur. Det ger upphov till en rad aktuella frågor som vithetens konfiguration i Norden, hur vi definierar och organiserar liv i en antropocenisk tidsålder. Frågor som sträcker sig bortom Grönland till större globala sammanhang.

Festival- estetisk konsumtion eller radikalt deltagande? Inom kultursektorn har vi sett en explosionsartad växt av festivaler i norden och övriga världen de senaste 20 åren. Det har gått hand i hand med den växande upplevelseekonomin och stads- eller plats-branding. Det har lett till en mer eventbaserad kommersiell festivalkultur. I en sådan framhävs estetisk konsumtion som tidsfördriv där konsten blir ett instrument för andra frågor. Den här trenden blir alltmer framträdande. Det är på bekostnad av konstnärliga anspråk kring att skapa platser för självreflexiva processer och motstridiga meningar, där konsten i sin egen rätt griper an i det offentliga samtalet.

Det pekar ut ett skifte i relationen mellan kulturinstitutioner och civilsamhället. Institutionerna (festivalerna) liknar alltmer privat affärsverksamhet som erbjuder service inom upplevelseekonomin. Det gör att idéen om bildning även har förändrats, idag rör det sig om en ökade social kompetens i ett nyttoperspektiv. I skiftet har deltagarkultur kommit på den politiska agendan.

Ofta tillämpas banala deltagarperspektiv. Tillgänglighet handlar då om att kulturen ska vara öppen för att alla ska kunna konsumera och identifiera sig med den. Det resulterar i att konsten reduceras till presentation av objekt och föreställningar, som förlockande konsumtionsorienterade former för åskådar- deltagelse. Det leder sällan till egentligt inflytande eller att sakernas tillstånd sätts i fråga, snarare bekräftas redan intagna positioner. Man utgår gärna från ett målgruppstänkande som baseras på en marknadsförståelse av publik och konst, som just leder till förskrivna konsumtionsmönster.

Som festival måste vi förhålla oss till instrumentalisering och kommersialisering, samtidig som vi arbetar för andra typer av deltagarmodeller. Vi undviker att ha målgruppstänkande eller representationspolitik som ledstjärna i programutveckling. Vi betraktar istället våra publiker som aktiva individer inom ramen för temporära praktiserade gemenskaper. Vi eftersträvar skapa en form av icke- representativ offentlighet, som fodrar öppenhet och viss förlust av vår curatoriska kontroll. Det i favör för en mer performativ inbjudan som skapar plats för det oväntade och ovanliga mötena. Där divergerande, motsägelsefulla åsikter och positioner får ta plats. Här ger vi upp målet om att “vi har något gemensamt”, till istället verka för ett temporärt kollektiv med “oss som inte har något gemensamt”, och där skapa indirekta och direkta meningsutväxlingar. Detta ger upphov till en mer engagerad och tillika sårbar process. Här kan man tala om deltagande på en skala mellan konsensus- orienterad form till dissensuspräglad sådan. Det gör att vi är uppmärksamma på vilka relationer vi etablerar, för vem och vilka effekter som följer. Det ger en förståelse av deltagarbegreppet som något föränderligt, friktionsfyllt som hela tiden innefattar en maktförhandling.

Brokigt program. Vi önskar sudda ut hierarkier mellan populäruttryck och konstuttryck, publiker, genre, spelplatser. Vi ger därför ett brett program med olika discipliner, genrer där publiken kan vandra mellan olika tillbud. Men där det blir viktigt att visa dem på oväntade platser, för att exponera oss för det igenkännbara i nya inramningar, som öppnar för det som vi ännu inte känner till. Vi strävar därmed att etablera kryssningspunkter och mötesplatser.

Programmet utformas därför i dialog med lokala konst- kulturinstitutioner, aktörer och individer som ger sina inspel och önskemål. Projektledarna curaterar programinslag som responderar på dessa förslag och kontexten. Genom att det är vitt skilda institutioner, aktörer och individer som ingår i samarbetet i samspel med projektledarnas curatering så säkrar vi ett brett omfattande program.

Denna form av programläggning handlar om att ge utrymme för de lokala uttrycken på sina egna premisser och hämta impulser utifrån, för att samtidigt öppna upp för en mer dynamisk process där allt beblandas, och skapar andra format. Det är en sorts progressiv kulturell förvaltning. Det ger en brokig festival, där vi vinner engagemang, delaktighet från de involverade.

Det är i linje med vår strävan att ge upp viss curatorisk kontroll, och skapa en icke- representativ offentlighet, där vi har utrymme för dissensuspräglad deltagande.

14522427_10209133624990600_783676332_o

Metod: Omfördelning av det sinnliga, involvering, släppa curatorisk kontroll

– Estetisktmodus: Vi arbetar med att presentera mångfaldiga konstnärliga praktiker och format, som även ger ett mångfacetterat estetiska registret som publiken exponeras för. Där fler verk opererar med förändra de konventionella sätten att uppleva arbetena, genom att omdisponera hur sinnesintrycken presenteras inom givna format. 

– Publikmodus: Vi arbetar med ett mångsidigt program med olika former av interaktion med publikerna, det gör att vi förändrar förväntade deltagarpositioner, som tar flera sinnen i anspråk och hur kroppen sätts i rörelse. Vilket skapar nya närmanden till konsten och ger andra former av kunskapsproduktion. Publikerna kan interagera som volontär, deltagare i konstnärliga processer, workshopdeltagare, traditionell åhörare och åskådare etc.

– Duration: Vi arbetar med att arbeta med varierade duration av programinslaget, där vissa inslag pågår i dygn, där publiken kan komma och gå, till korta intensiva ögonblicks interventioner. Laboration med tid är med att etablera andra former av umgänge och varande med de konstnärliga uttrycken, som även skapar andra typer av relationer mellan publiker.

– Spelplatser: Var vi förelägger programdelarna görs med omsorg, där vi växlar mellan att presentera akter på okonventionella spelplatser såväl som att visa arbeten där de förväntas visas. På det här sättet överraskar vi publikerna, samtidigt som de kan röra sig mellan tillbud. Rörelserna mellan spelplatserna är med att se byn på nya sätt. Vid de okonventionella platserna formas även nya arbetsprocesser som ger nya uttryck.

– Samverkan: Vi är i dialog med institutioner, aktörer, enskilda individer för att höra deras inspel, önskemål och i dialog med dem utveckla programmet. Denna process gör att programmet blir brokigt, och underminerar tanken om en enskild curatorisk stämma.

 

 

 

 

Ø episode 9, Opening Night 4th of July.

I glad to be part of the premier Ø episode 9  on the 4th of July at Hovedøya, Oslo.
An opera created by artist Trond Reinholdtsen. It will be Block Bust Show Stopper.

The show is taking place in the frame of festival TOPUBLIC curated by Gry Ulfeng.

Ø (episode 9) – 4, 5, og 6 juli kl 19.00-23.30

Screen Shot 2016-06-17 at 13.06.56.png

About Trond Reinholdtsen, norwegian artist based in Oslo, was educated as a classical composer and singer. From 2002 his work began to take on a multidisciplinary character, involving conceptual strategies, emphasis on semantic meaning and critical investigation into the genre and the institutions of contemporary music. He couples references to the lecture, documentary, performance and banality with a profound interest in narrative form, mathematical structure and communist propaganda, briskly discarding emotionality, subtleness and musicality on the way. Reinholdtsen’s operas, a mixture of dystopian science fiction and existentialism, have returned to grand narratives and Ur-mythologies (Orpheus, The Apocalypse, Utopias, Narcissus) as a response to a perceived gentrification and fussiness in contemporary music. The participation of non-professionals gives rise to a constant sensation of teetering on the brink of disaster and chaos. After the final production Narcissus in 2013, in which the main protagonist drowns in a quagmire of introversion and egotism, The Norwegian Opra institution has moved to a newly purchased villa in the Swedish countryside and has begun, starting in the cellar, a new, possibly infinite, series of operas under the title Ø.
www.thenorwegianopra.no

Envar / Everyman, early works by Artur Żmijewski

Screen Shot 2016-03-11 at 19.51.24

Envar- En moralitet i tre scener

Visning av Artur Zmijewski tidiga verk

Öppning 24 mars kl. 18:30- 21:15

IMIR Scenekunst, Badehusgata 25

 

 

IMIR Scenekunst visar verk av den internationellt uppmärksammade konstnären Artur Zmijewski vars arbeten har presenterats på Venedig Biennalen och på Documenta i Kassel. Zmijewskis arbete rör sig om sociala frågor. I hans verk finner man nådelösa analyser av den politiska maktens mekanismer, den sociala ordningens dynamik, processer mot stigmatisering och offerroller. Hans främsta medium är video.

 Visningen Envar framställs som en moralitet i tre scener under påsk högtiden. Från skärtorsdag genom långfredag, påskafton till påskdagen spelas stycket.

I Envar möter vi det annorlunda, som för oss till vår egen moral och etik. Det annorlunda är krävande för den berörde som hennes omgivning. Vi upprätthåller vår känsla av trygghet genom vår strävan mot normalitet. När vår socialt accepterade norm överskrids blir de liv som faller utanför besvärliga att handskas med. Vi klassar det annorlunda som asocialt, sjukt, otroget, orent för att återskapa ordning, för att sedan ostört leva vidare i det normala.

På så sätt håller våra vanemässiga blickar och omdömen det annorlunda på avstånd, och befäster dess utanförskap. De annorlunda förblir, och förlorar sin kraft att vara, genom omgivningens agerande.

I Envar fylls vi av motstridande känslor av förfäran och medlidande inför det annorlunda. Vi ställs oundvikligen inför frågan om vi ovillkorligen kan acceptera det annorlunda i sin egen rätt.

Som mellanspel spelar Stavanger talangen Sonja Frankal Bachs cello sviter.

I den första scenen; Singing Lesson 1 (2001), följer vi en grupp ungdomar med hörsel- och talsvårigheter. Gruppen möts i Augsburg Evangeliska Kyrka i Warszawa för att lära sig sjunga delar ur ”Kyrie” från Jan Maklakiewiczs körverk; Polsk Mässa. Ur en kakafoni av ljud ackompanjerat av orgel kan vi urskilja orden: ”In this holy place, in this holiest place, our voice rises to You and erupts as the sea roars from a deep abyss. O Christ, hear us! O Christ, listen to us!”

I den andra scenen; Eye for an Eye (1998) skildras människor med fysiska funktionshinder. I samspel med människor utan funktionshinder, som lånar sina kroppar till de funktionshindrade, utför de i par vardagliga handlingar och lekar. I deras öppna omfamnade formar de tillsammans nya sorters kroppsbildningar.

Den tredje scenen; Singing Lesson 2 (2002) utspelar sig i St. Thomas Kyrka i Leipzig där Johann Sebastian Bach verkade som kantor fram till sin död. Här samlas även en döv- stum kör tillsammans med eb Barock Ensemble för att framföra utdrag av Bachs Kantater bland annat ”Herz und Mund und Tat und Liben”.

Visningar

Skärtorsdag 18:30- 21:15

Lång fredag 11:00- 13:15

Påskafton    11:00- 13:15

Påskdagen   11:00- 13:15

Läs mer om Artur Żmijewski här

 Läs mer om Envar- En moralitet i tre scener här

Stor tack till Artur Zmijewski för lån och medverkan.

Tack till Galleri Peter Klichmann i Zürich för generös assistans och lån.

Produktion: Linda Larsen, Christina Madland

Video-, ljud-, ljusteknik: Lisa Atler

Curator: Rickard Borgström

Envar ingår As is, som är en serie av konstnärliga inslag som föregår under uppbyggnadsfasen av IMIR Scenkonst lokaler. Verken i serien opererar mellan scenkonst och andra konstarter, för att finna möjliga intresseområden och problemställningar för vidare interdiscplinära samarbeten. Serien inledes med 9 Beet Stretch av Leif Inge 27- 28 feb 2016.

Screen Shot 2016-03-11 at 20.52.20.png