Opening night:
Hämärän maa – Nattens ekologi 
Works from the Wihuri foundation collection
At Rovaniemi Art Museum 
Curated by DACE – Dance Art Critical Ecology
Rickard Borgström [FI]  & Rebecca Chentinell [SE] 
16 December 2022 – 19 March 2023

The exhibition Hämärän maa – Nattens ekologi is a dark tale about the finitude as much as bewilderment over how inconceivably entangled life and the planet are.

At nightfall man vanishes – if they do not cease to exist, at least they dissolve, their contours become vague as the outer world starts to leak into them. In the night, their porous body intersects by invisible forces that crawl under the skin, collapsing their borders. In the darkness the individual figures are erased, as the personal life comes to an end and their body becomes an interface open for infinite currents of hardly noticeable shifts of thousands of strange bodies, merely sensed and not possible to distinguish. In the incomprehensible tremors of the loss of self, the horrifying vulnerability engulfs them as they no longer control themselves, all while they fail to separate their inner darkness from the darkness outside. Thus, the night becomes their awakening, not as a subject, but as an ecological organism, among organisms.

ARTISTS : Jesse Adveikov, Maija Albrecht, Anne-Elina Alho, Ville Andersson, Jasmin Anoschkin, Tor Arne, Tuomo Blomqvist, Pirjetta Brander, Markku Hakuri, Paavo Halonen, Mia Hamari, Simo Hannula, Hannaleena Heiska, Veikko Hirvimäki, Tapio Junno, Pekka Jylhä, Aarne Jämsä, Marja Kanervo, Eemil Karila, Kaija Kiuru, Essi Korva, Marjo Lahtinen, Tuomas Laitinen, Tiia Matikainen, Elina Merenmies, Juhana Moisander, nabbteeri, Mari Rantanen, Juri Saarikoski, Noora Schroderus, Kim Simonsson, Tommi Toija, Paavo Tolonen, Jan Kenneth Weckman and Seppo Öfverström. 

Hvem drepte faren min” er en nyskrevet, eksplosiv monolog av Edouard Louis om klasseforskjeller og de mekanismene i samfunnet som skaper mindreverd og utslitte kropper. Edouard Louis filtrerer alt dette gjennom å fortelle sin fars historie.

I 2022 skal Agder Nye Teater skape en ekspressiv og intens sceneversjon av fortellingen. Forestillingen er et samarbeid mellom skuespiller Gina Lindås Theodorsen, danser og koreograf Charlott Utzig og regissør Magnus Sparsaas.

Edouard Louis har med sine tre nylige romaner fornyet diskusjonen om klasseforskjeller og linket den til den økende populariteten til populistiske protestpartier. Jakten på raske løsninger, klare fiendebilder og bortforklaringer utfordrer demokratiets bestandighet. Hvem drepte faren min er den tredje boken i en trilogi som beskriver arbeiderklasse-oppveksten på landsbygda i Frankrike. Den første boken handler om å være skeiv på et lite sted, lengselen etter frigjøring og oppgjøret og bruddet med egen familie. Men i den nyeste boken er det gjenforeningen med familien og en forsvarstale for en arbeiderklasse han selv har forlatt som danner rammen for å analysere oppveksten og farens liv. I en tid med svekkelse av sosiale rettigheter, økende ulikheter og svekket bevissthet om klasseforskjellers strukturelle inngripen i livet og selvfølelsen til individet er Louis sine bøker befriende direkte om noe som både er dypt personlig og helt universelt

Av: Edouard Louis
Regi og scenografi: Magnus Sparsaas
Kunstneriske medskapere: Gina Lindås Theodorsen, Charlott Utzig, Marius Christoffer Karlsrud
På scenen: Gina Lindås Theodorsen, Charlott Utzig, Magnus Sparsaas, Gaut Åge Bjønnum, Ingvild Moen, Oline Berthelsen, Eden Engesland Yadgar, Fillip Ring, Andreas Haugland Ausland
Musikk: Marius Christoffer Karlsrud
Kostyme: Sara Skogøy
Lys: Norunn Standal
Produsent: Tonje Sannes
Dramaturg: Rickard Borgström
Grafisk design: Carl Lützen
Snekker: Leif Tveitdal
Maler: Frode Holgersen
Sveiser: Gregor Olsen
Forestillingsfoto: Simen Dieserud Thornqvist
Takk til: Mimir Kristjansson, Linda Sætra

Støttet av Norsk Kulturråd, Agder Fylkeskommune, Arendal kommune, Kristiansand kommune, Scenekunst Sør, Bergesen-stiftelsen, Fløistad-stiftelsen, FFUK, Fond for lyd og bilde, Fritt ord, Cultiva

I samarbeid med Arendal kulturhus, Kilden Kultur, Lyngdal kultursenter og Mandal Kulturhus

Forestillinger:

Arendal Kulturhus
9. og 10. November

Kilden teater og konserthus i Kristiansand
11. November

Buen kulturhus i Mandal
16. November

Lyngdal kulturhus
23. November

Intresseförening för finlandssvenska frilanskritiker (IFFF) önskar med denna skrivelse redogöra för sin oro för teatervetenskapens framtid vid Helsingfors Universitet. 

Saken uppmärksammas i dagens Hufvudstadsbladet (HBL)

Finland behöver teatervetenskapen                                                    22.12.21 Sibbo

Intresseförening för finlandssvenska frilanskritiker (IFFF) oroas över hotet mot teatervetenskapen. Fakultetsstyrelsen vid den humanistiska fakulteten på Helsingfors universitet planerar nedskärningar av teatervetenskapen som medför att det inte kommer att vara möjligt att studera det som huvudämne, vilket i praktiken leder till att forskningen går förlorad.

Förslaget kommer efter att Tammerfors universitet 2019 avvecklade teatervetenskapen. Följaktligen är Helsingfors universitet det enda lärosätet som upprätthåller en studie- och forskningsmiljö, vilket gör att en nedmontering av teatervetenskapen i Helsingfors riskerar att avveckla ämnet helt i Finland.

Det är avgörande för finsk scenkonst att det finns en aktiv teatervetenskaplig miljö, som förankrar scenkonstverken historiskt och teoretiskt, liksom utmanar rådande normer. Det är genom analys och granskning som konstarten utvecklas och kvaliteten stärks. Detta växelspel mellan teori och praktik erkänns och välkomnas i dag av branschen, därför är det viktigt att dialogen fortsätter och stärks.

Teatervetenskapen och de humanistiska ämnenas förmåga att tolka, analysera konsten (och den performativa visuella kulturen), är betydande för ett samhälle som önskar föra ett kvalificerat offentligt samtal. Humaniora spelar en viktig roll i kultur- och samhällsdebatten, då den genom sin kunskap inom konst och kultur berikar den med begrepp, teorier och perspektiv, inte minst genom kritik, som är själva förutsättningen för en intellektuell infrastruktur. Det är därför besvärande att notera att konst- och kulturämnen nedprioriteras i hela utbildningssystemet, och att det inom mediesfären pågår nedskärningar av kritiken (här kan HBL stå som exempel), som försvagar det offentliga samtalet.

Teatervetenskapen bör upprätthållas som ämnesområde. Det är oacceptabelt och orimligt att ekonomiska prioriteringar vid den humanistiska fakulteten i Helsingfors ensamt avgör teatervetenskapens öde i Finland.  

En omedelbar lösning behövs för att bevara teatervetenskapen, och på längre sikt krävs att en ny struktur utformas inom universitetsväsendet som säkrar utbudet av små humanistiska ämnen i Finland. Dagens utbildningsekonomi slår nämligen undan benen på dessa ämnen som inte så enkelt går att mätas i kvantitet eller värderas i euro och cent, varför de följaktligen betraktas som olönsamma i det nuvarande resultatorienterade finansieringssystemet vid högre utbildning.

Kort sagt, utbildnings- och forskningspolitiken bör bottna i en förståelse för humanioras bildningsvärde, och en acceptans för hur den organiserar sig i små spridda enheter. Teatervetenskapen, och andra humanistiska ämnen, behöver en nationell plan som tryggar deras framtid och garanterar dem en självklar som aktiv plats i offentligheten.

Rickard Borgström, Curator Dramaturg Skribent,  för Intresseförening för finlandssvenska frilanskritiker (IFFF)

IFFFs skrivelse skickades till Helsingfors Universitets styrelse, Undervisnings- och Kulturministeriet, Universitetsledningen 23. december 2022.